Att amma eller inte!

Det är en ständig debatt.
Såklart att amma är det bästa för barnet, det är naturligt
mjölken finns alltid där, rätt temp bla bla...
eller?
Vad händer om man inte har någon mjölk?
Vad händer om det gör ont?
Eller om man måste äta medecin som går över i mjölken?

Om man har dessa alternativ som "ursäkt" för att inte amma så är det ok.
Man kan få en ledsam blick, stackars dig, det som är så MYSIGT att amma.

Men vad händer om man som mig INTE VILL amma.
Jag har aldrig sett mig själv med en unge vid bröstet.
Nej det går bara inte i hop. (nu äter jag även medecin som går över i brsötmjölk)

Är jag nu en sämre mamma för att jag väljer att flaskmata mitt barn.
Är jag en sämre mamma för att jag matar mitt barn precis när Love vill fast med flaska
Är jag en sämre mamma för att jag när jag matar ligger nära mitt barn, tittar i Loves ögon, smeker handen och sjunger sånger.
Är jag en sämre mamma för att jag är mer pigg och utvilad när jag inte behöver amma.
Är jag en sämre mamma för att Loves pappa kan ta så mycket mer del av Loves liv.
Han kan ju oxå mata Love, ligga nära och ge värme.
Det är inte bara jag som har patent på det.

Det är lustigt hur folk tänker och reagerar, många gånger under dessa 3 veckor Love har funnits
utanför magen har jag fått frågan av typ vilt främmande människor (en granne typ) om jag ammar.
Ursäkta men vad har någon annan med det att göra.

Överallt när man läser om amning står det att det är svårt för den kvinna som inte kan
amma, att hon ska känna sorg osv.

Jag känner inte det, men jag kan känna sorg över att jag SKA känna mig som en mindre värd mamma för att vi väljer att flaskmata vårat barn.

Jag tror nog att Love kommer växa upp till en underbar människa
Ammad eller inte.
<3